bokbokbokmärke

När jag var liten samlade jag på bokmärken.
Om bokmärken vore pengar hade jag nog varit ganska rik.
Lustigt ord det där, bokmärke. Bok-märke. Märke i bok. Bok. Märke.

Förresten, förresten. Tanken slog mig att jag skulle baka scones. Hittade en sida:
Dinkelscones, majsmjölscones, fetaostscones, brunchscones, pepparkaksscones, pizzascones, rågmjölsscones, grahamsscones, havrescones, ost- och olivscones, klassiska scones, fruktscones, chokladscones, blåbärsscones, scones på filmjölk, morotsscones i muffinsform, ostscones, honungsscones med russin, bruna scones.

Goddag beslutsångest!

och nyponbuskar, nyponbuskar hela vägen nyponbuskar

Vi har fått virus. Ett virus som sprider sina baskilusker på vår dator. När som helst kan infektionen bli ett faktum och bilder och låtar och texter och program och hemligheter och minnen och ALLT bara RADERAS, FÖRSVINNA. Det finns så mycket i denna lilla mojäng, praktiskt taget så finns mitt liv här och det är egentligen jättekonstigt och jättedumt, men så är det. Jag vågar inteinteinte, vill inteinteinte tänka på om (och framförallt om) bilderna försvinner. Måste börja överföra till skivor, lagra viktiga saker NUNUNU.

I helgen fick jag sniffa lite tunnelbanedoft, trängas med människor, andas den förorenade luften. Stockockockholm. Men ack så fint det kan vara. Allra finast var teburken som inhandlades och största besvikelsen var Vetekatten som var precis som vanligt packat med folk. Att vända där inne och gå gör lite ont. Och Souk, där topshop, mmmmmmmhmm, topshop finns som var helt igenbommat och stängt och och och att behöva åka hem. För fast Stockholm är förorenat och anonymt är det inte det alls och jag tror jag älskar den staden en aning. Som Pippi säger, man måste gå för att kunna komma tillbaka eller som i det här fallet då, åka buss.

Och som jag nämnt tidigare (jag måste nämna det igen) finns det massa fin, vacker, underbar musik. Och det finns så många låtar som jag bara älskarälskarälskar och jag tror att jag hittat en ny, eller en till att älska.

Ett utkast

Jag har ett utkast, haft lite dilemma om att låta det vara ett utkast eller publicera skiten. Men jag samlar mitt mod och slänger upp att :)

Ibland brukar jag tänka att jag ska bli en bättre människa. Jag ska hjälpa till mer hemma, jag ska gå ut mer med Ida, jag ska vara snällare, jag ska sluta svära, jag ska definitivt sluta få fnissattacker på lektionerna, jag ska sluta klaga på att det är för varmt eller för kallt och jag ska sluta kalla grannen för katten.
Ibland lyckas jag väldigt bra med en del saker, men ibland drabbas man av det fruktade, avundssjukan. Antingen kommer den smygande eller slår den ner som en smärre bomb. Jag känner mig så äcklig och elak och dum och även fast man oftast inte visar den för alla känner man sig som ett svin. Den finns där som en äckligt illamående klump i halsen och det är inte det trevligaste som finns så att säga. Fast så tänker jag att egentligen är man ju bara människa och de allra flesta är väl avunddsjuka någon gång. Egentligen är avundssjuka en helt naturlig känsla, uppenbarligen är den en del av livet. Kanske kan det till och med vara nyttigt att vara avundssjuk nån gång ibland om man kan hantera det på rätt sätt. Så länge inte avundssjukan gör männsikor elaka är det nog ok. Sedan skulle säkert världen vara finare utan avundssjuka, men man kan ju inte få allt.

Wikipedias beskrivning av avundssjuka:
Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.

Det där låter faktiskt inte så värst lattjo. Men behöver den vara varaktig undrar jag. Nej inte alltid iaf, man kan skärpa till sig och inse att man faktiskt gläds istället för att avundas. Då kan det bli riktigt fint.
Och att vara en gnutta avundssjuk ibland, det är en ju en världslig sak. Egentligen.

Presentationen

Vi hade europakunskap idag. Vi ska samarbeta med några skolor. Vi fick skriva en presentation idag. En skola i Tyskland, en i Spanien och kanske en i Österrike.
Presentation, skriva vad man lyssnar på för musik.
Jag tänkte och tänkte.

andreas
jennie
simon
jonathan johansson
florence valentin
ingenting
tomas andersson wij
hello saferide
håkan hellström
jakob hellman
joel alme
timo räisänen
lasse lindh
melody club
peter lemarc
kristoffer hedberg
loney dear
winnerbäck
the perishers
ted gärdestad
shout out louds
mando diao
osv

Jag är så himla svensk. Har en känsla av att skolelever i Spanien och Tyskland inte riktigt har koll på vem Jennie Abrahamson. Nu i efterhand kom jag på Billie the vision and the dancers. Mhmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm <3<3<3 Svenskt, men de är ju faktiskt närapå vad jag förstått alltså mer kända i spanien än här och har faktiskt konsert i münchen snart. Senare upptäckte jag att jag faktiskt lyssnar en del på utländska musiker också men överlag är det mest svenskt. Vet inte riktigt hur man ska tolka det, kanske att Sverige har en massa fina artister. Och det är ju rätt fint.
Nu ska mina linser plockas ut och tvättas och glasögon sattas på näsroten. God kväll :)

Oh baby please escape with me tonight

Det var inte igår jag skrev ett inlägg om man säger så, funderat på att sluta blogga. Det blir liksom aldrig tid till det. Men så imorse blev jag helt lyrisk. Andreas, herr Johnson äntrade scenen på Nyhetsmorgon och himmel och pannkaka vad fiiiin den mannen är. Jag må va patetisk, men just nu skiter jag fullständigt i det.
Där satt jag i soffan och hörde en akustisk version av escape och kände hur ögonen blev en aning tårfyllda. Jag är varken gravid eller ska ha mens och jag är nära på att släppa ner en eller två små tårar för kinden. Det är konstigt vad musik kan göra med en.

För övrigt har skolan dragit igång igen och det var med nöd och näppe jag kunde visa upp ett leende för skolbyggnaden. Inte mig emot om lovet varat någon månad till. Fast sånt är ju livet och efter några dagar inser man att man förmodligen kommer klara sig igenom ett läsår till.




Det här är verkligen så fint. Det är så fint. FINT.
Och jag längtar till en riktig feting konsert med hopp och skrik och galenhet. Jag förstår varenda kotte som säger att "musik är livet", för det är det.

Christer

Jag kissar nästan på mig.

SÅ KOM OM NI KAN, KOM OM NI VILL TILL POKERKVÄLL I VÅRBY GÅRD!!!

Jag har varit kattvakt. Hälla upp lite mat, byta vatten, gosa, släppa in och släppa ut. Ett mycket fint jobb.
Jag fick te och massa fint som tack. Skärgårdsnött och Ladies night heter dem. De kommer från Haga och de luktar jättegott!













Fanns mer vackert på tallriken som jag egentligen inte alls var värd för det lilla jag gjort. Att mata katter är bara roligt!
Jag blir återigen rörd, för det finns så underbara människor.

Sluta va så förbannat fin

Att sakna någon, eller något. Att inte kunna släppa något, eller framförallt någon. Jag förstår inte att det kan vara lika lätt som att byta strumpor för en del.
Sluta va så förbannat fin.

Försök att bryta våra band med våld, försök att tämja oss och få kontroll

Hultsfred ja. Det är lite mer än en vecka sen nu.

Regn
Blöta kläder
Onda fötter, huvud, ja lite av varje
Fettmat
Äckel
Lera

Men framförallt:
KÄRLEK

Jag har nog blivit lite kär i festivaler. Fint som snus. Inte för att snus är min grej, men ja ni fattar principen. Bland bajjamajor (huvudbry, hur stavas bajjamaja egentligen?) och ölburkar finns det fina människor. Jag saknar lite, men det ska man egentligen inte göra. Att leva i nuet har jag nästan alltid haft lite svårt för att göra, men jag försöker lära mig. Nu är det nästan exakt en vecka sen finaste spelningen hölls och det var precis så där underbart som en spelning ska vara. Då levde jag i nuet.














Vildsvins-
kebab














Födelesdagstårta














Winnerbäck














Fräschhet














Timbuktu, STÄMNING














Lera!


















Måla påse för en tia


















Fina Simon. Fina, fina.

Sjutton

Jag har fyllt år. Sisådär 2 veckor sen.
De brukar säga att de finaste presenterna man får är de egengjorda.
Det stämmer, jisses vad det stämmer.
Jag blir så rörd.














Absolut finaste armbandet som finns.
Tack, tack, tack.

25 grader varmt, jordgubbar överallt!

Det börjar kännas dammigt här. Jag har inte tid att blogga. Eller egentligen borde jag ha tid. Det är konstigt att sommaren som ska vara så full av ledighet ändå är så uppbokad. Fast å andra sidan vill man inte heller ödsla för mycket tid vid en dator när vädret för en gångs skull är helt fantastiskt!
Ibland händer det att jag får vara barnvakt. Igår hjälpte jag till att vara barnvakt. Det är faktiskt lite bättre. Då kan man faktiskt vägra att byta blöja. Och tur är att den ena plutten lärt sig gå på toa :)













Solig unge!

Och här kommer ett levande bevis på att även vuxna karlar kan åka snurrgunga:

Först snurrande mannen runt själv. Sakta, sakta medan han lyssnade på musik. Sen kom hans kompis och då blev det minst sagt åka av!

Flätan och skivan

Jag andas frisk luft.
DET ÄR
SOMMARLOV!!!
Sommarlov = ingen skola = inget pluggande = FANTATSTISKT

Min dag har bl.a. bestått av tandläkarbesök och allmänt virrande i diverse affärer.
Tandläkarn tyckte att jag hade en fräck fläta i håret. Då tänkte jag att om han hade velat hade han kunnat fläta sina ögonbryn.
Han är en käck liten tandläkare trots hans enorma ögonbryn. Riktig käck.

För nån månad sedan besökte jag min vän på sivaffääären. Han kom inte alls ihåg mig och det var fint det. Hur som hur bad jag honom att ta hem Jonathan Johanssons första skiva OK ge mig timmarna. Han lovade att ett litet sms skulle dimpa ner i min mobil när den kommit fram.
Men inget sms kom och förra veckan begav jag mig tillbaka för att höra om de missat skivan. Min vän syntes inte till då utan en annan trevlig pojk/herre/karl/man var snäll och sa att han skulle be de skicka den från Skåne. Den skulle komma fram fortare då. Glad i hågen traskade jag därifrån och nu, i dag bar mina fötter mig till fina skivaffären ännu en gång. Den trevliga pojken/herren/karlen/mannen tittade medlidsamt på mig och sa att någon redan reserverat den.
Jag fick två tänkbara tankealternativ:
1. NÅGON SKITKORV KAN INTE BARA GÅ OCH RESERVERA MIN SKIVA, JAG VILL SÄKERT HA DEN MYCKET MER!!!
eller
2. Åh vad fint att det är någon mer som vill ha skivan, jag unnar verkligen denna/denne människa att få skivan före mig, för den här människan måste vara helt fanatstikt fin och klok. Kanske borde vi fika tillsammans någon gång.
Jag ska vara ärlig och säga att mina tankebanor mer gick åt alternativ ett. Men förr eller senare kommer OK ge mig timmarna nog min ägo och då kommer det ögonblicket förmodligen vara extra fint. "Den som väntar på nåt gott..."
Så istället för Jonathan blev det Jakob Hellmans skiva Jakob Hellman...och stora havet. Det ska tydligen vara den bästa svenska skiva någonsin.
Hittills har det varit en ganska bra dag.
DET ÄR SOMMARLOV!!!

The Sweetest Temptation

Borta bra men hemma bäst. Eller?

Jag befarar att detta inlägg kommer bli långt för att:
1. Jag har varit i Italien.
2. Jag har jazzat runt till Andreas.
3. Bruce var på Stadion.

ITALIEN
Mhmmmmmmmmmm...
Första natten gick sängarna sönder, lakanen var håriga och det var ISKALLT pga luftkonditioneringen. Frukosten som inte var någon frukost utan mest fika bestod av korvliknande bröd och annat sött. På dagarna var det oftast jättevarmt och fruktansvärt svettigt. Blåsorna på fötterna gjorde ont, ONT.
MEN ALLT VAR SÅ HIMLA HÄRLIGT OCH UNDERBART OCH FINT!!!
Jag vill tillbaka.
Jag vill tillbaka.
VILL VILL VILL.


















Florenssvett














Vi glömde baddräkter och bikinis!


















Uppe i lutande tornet och vi hade såååååååå hääääääääääääär mycket svindel!

Nu är det så att de coolaste bilderna inte är tagna med min kamera. Men vissa har en förmåga att vara väldigt sega med att skicka bilder så det lär komma en uppdatering. Imorgon eller om ett år det har jag ingen aning om.


JAZZ JAZZ JAZZ
Förra helgen begav Isabelle och jag oss till jazzfestival i Skåne. Det var den finaste jazzfestival jag varit på, men så är den också den enda jag besökt. Ändå är jag helt säker på att det inte finns någon finare.

Trots att Andreas ställt upp i melodifestivalen med Carola
Trots att han ibland är världens sämsta på att uppdatera
Trots att han ska vara med i ladies night

Trots detta är han ändå världens bästa. För ingen kommer någonsin kunna skriva så bra låtar som Andreas och ingen kommer någonsin sjunga lika vackert och ingen artist kommer någonsin kunna vara lika förbannat GLORIOUS som Andreas är. Det är ren och skär fakta. Punkt.














Snyggingar














Jag matchade blommorna













Mathilda kom också. Hon hade en jätteskillad kamera.


Jazzlåten


Ursprungsversion

Alltså kass med, inte på.

BRUCE
Han som är störst får minst plats och det är egentligen knas. Jag har ingen skrivarkraft kvar och Bruce är stor men jag låter långa utlägg om huruvida hans framträdande var vara till mer insatta journalister.
Det var regnigt, det var kallt, Bruce är stor och jag kommer definitivt lyssna på honom mer än vad jag gjort innan.

Brott och straff

Dagens fundering:
Kan man sno sin egen cykel?

En limpa bil

Tänkte att det var dags för att slänga in ett sånt där inlägg igen.
Funderade på vad jag skulle skriva om.
Skulle jag skriva om tanten i skogen som ville ta kort på Ida? Eller skulle jag skriva om hur äckligt det är när man går på skolans toalett, för att intet ont anandes lägga ut papper och sätta sig. BARA FÖR ATT UPPTÄCKA ATT SAKTA MEN SÄKERT TRÄNGER NÅGOT BLÖTT GENOM PAPPRET SÅ MAN SJÄLV BLIR BLÖT PÅ BAKSIDAN AV LÅRET!!!! Jag frågar mig varje gång att hur svårt kan det vara att träffa rätt?

Förra veckan hängde den här skylten på skolans toalett














Jag gillade den skarpt.

Från det ena till det andra. Gick ut i köket för en liten stund sen. Min kära far stod med bakbunke och mätte upp mjöl. Det är lika med B.A.K.A. Det är ju jag som brukar stå för bakningen. Gjorde jättegoda kakor i helgen. Kallar de för Jennys cookies. De ska få följa med mig ut på mina strapatser de närmaste veckorna/månaderna. Beror ju lite på hur fort de går åt.
Hur som helst så bakar pappsen. Jag frågade vad det var för något.
Corvettelimpa svarde han.

Födelesedag

I dag gjorde jag nästintill perfekt havregrynsgröt.
I går fyllde Ida år. Uppfödaren ringde och sa grattis och det är ganska fantastiskt.

Norrsveden

Tanken var att detta inlägg skulle bli jättesnajsigt med video från Youtube. Dock stötte jag på problem på en gång.
Men man behöver icke ringa poolia för att fixa biffen, nej man trycker bara på hjälp i högra hörnet och hux flux står det precis hur man gör. Lätt som en pannkaksplätt.



"Som att äta sin första pizza typ"

Simon är cool, han syr sina egna låtar. Precis så som det ska vara. Äkta.
Pojken skriver blogg också. En väldigt fin och underhållande sådan. Ibland är det lika kul att läsa kommentarerna som att läsa inläggen. Men bara ibland.
Tjäcka in http://norrsveden.blogspot.com/

Faktum är att Norrsveden kommer till Sivans i Växjö 15 maj. Tyvärr har jag förstått det som att det är 18-årsgräns. Men om någon har en stor rock och vill smuggla in mig så hör av er!

Och bergen var en saga som kvällen målat blå

Saker jag inte förstår mig på:
1. Linser - Man bara petar in de i ögat och vips så ser man varenda liten rynka på folk.
2. Flygplan - Hur kan dessa stora maskiner trotsa tyngdlagen och bara flyga iväg? Kanske är de lite som humlor, de kan egentligen inte flyga, men de vet inte om det själva.
3. Fästingar - Återigen, jag förstår dem inte. Vad gör de för nytta? Jag vet inte.
4. Isterband - Det räcker ju med att bara kolla på en för att må illa. Hur aptitliga ser de ut egentligen?
5. Kameror - Jag har sett Flicka med pärlörhänge, men jag förstår ändå inte. Det går inte in i min lilla hjärna hur man bara kan trycka på en liten knapp och sen få en bild av det.
6. XXX - Jag förstår verkligen inte hur han tänker. Alltså du, och om du läser det här. Hur tänker du egentligen?
7. LAN - Kanske är jag gammalmodig, men hela grejen känns bara så ofräsch. Sitta där ihoptryckta som sillar i flera timmar/dagar och skjuta på varandra. Hur gott kan det lukta?

Häromdagen gjorde jag någonting som jag tänkt göra länge. Jag har bara varit för feg för att göra det och inte kommit till skott. Jag har "inte fått rumpan ur vagnen" eller "tummen ur" som det heter. I alla fall så har fick jag ur mig det jag ville framföra och det känns himla skönt. Att lätta hjärtat är en bra grej.
Kanske var detta ett onödigt inlägg, kanske inte.
Nu ska jag gå och packa och hoppas på en solig helg. :)

Hjärtat

Hjärtat stod på trampolinen. Funderade. Hoppa eller inte hoppa. Någon var plötsligt bakom. "Hoppar du inte får du aldrig veta".
Hjärtat kände en lätt puff i ryggen. Föll. Susade genom luften. Hjärtat gjorde volter och såg helt plötsligt världen med nya ögon. Världen var det finaste den någonsin sett, fast stundtals lite upp och ner.
Vattnet närmade sig fortare och fortare. "Magplask" hann hjärtat tänka. Det blev inget magplask. Istället blev det en mycket fin landning och hjärtat skar genom vattnet som den duktigaste simhopparen. Hjärtat kände alla fjärilarna fladdra runt i den lilla hjärtkroppen, men också något annat.
Trygghet.

Jag säger, apropå ingenting alls, att tack och lov att inte mormor ser och hör mig i skolan. Och tack och lov att det inte var alldeles för mycket personer i kompasshallen idag när den lilla skaran flippade ur i sin iver att vinna mot varandra i gammalt hederligt kortspel. Ja tack och lov. Hade psykologiläraren varit i närheten hade han säkert kommit fram. Han hade kollat in i våra ögon och sagt "Ni är berusade. Stämmer det?"
Och vi hade svarat "Nej vi är inte fulla, fulla på mjölk och mackor kanske, men inte på sprit. Vi försöker bara liva upp den gråa vardagen. Ser du, det är en ganska fin dag idag."

365 dagar

Förra året den 18 april var en fin dag.
365 dagar går fort. Väldigt fort.















Jennie, Jennie, Jennie är alltid finast och Wij är jag massa kär i.
Ska man ta det den långa vägen är det egentligen Andreas fel att jag går runt och nynnar på mellanstora mellansvenska städer då och då. Det är ganska mycket som är hans fel faktiskt. Vilket jag iofs är tacksam över.
Hur som helst har jag absolut ingen bra skrivardag idag så det blir punkt här.

Sucka mitt hjärta men brist dock ej

Jag har läst Sucka mitt hjärta men brist dock ej. Mark Levengood.
Ungefär ett kapitel om dagen. Sisådär två sidor långt. Tänkvärda saker.

Någon klok människa har sagt att förmågan till en åsikt är det som skiljer en människa från en möbel. Nej, det är ingen klok människa som sagt så, det är bara jag, men det låter bättre om man tar en klok människa som ursäkt. Men sant är det i alla fall. Låter man andra trampa på en, då är man en matta. Och låter man andra köra över en, då är man en väg. Låter man många köra över en, då är man i och för sig en motorväg, och det är ju flott men inte riktigt värdigt.

Förresten.

-Have you been in London?
-No, but I have sheep in Australia.

"ibland kan man vara nitisk även om man går klädd i jeans"

Igår lyssnade jag på radio. P3. "Lyssnarnas p3".
En kille berättade att han en gång, när han gick på högstadiet, skulle köpa en present till sin kompis som fyllde år.
Han gick in i en mataffär och köpte en burk oliver.
Men självklart skulle kompisen inte bara få en burk oliver. Nejdå, killen bajsar i burken och snor in burken tillsamman med diskborste och lite annat smått och gott i "tjugo lager tidningspapper".
Trevlig present. Rätt fantasifullt.

Man ska inte kratta löv när det blåser

Nej, man ska inte kratta löv när det blåser. Det har jag fått erfara idag. Äckligt irriterande när man tar ett kratttag och så vips virvlar lövasen upp och flyger tillbaka. De trivs nog ganska bra på vår gräsmatta, men jag tycker allt att de kan virvla ner i skogen och leka kurragömma med alla småkryp.

Årets första fästing är dödad. Fästingen fick drunka i ättika. Jag har hört att det är det mest skonsamma sätt att ta självmord på. Fast kanske inte just att drunkna i ättika. Nu hade säkert inte fästingen några planer på att begå självmord, men jag hoppas att hon inte fick lida för mycket. Fast nog känns det ganska elakt av henne att krypa runt och bara vänta på ett bra ställe att sätta käftarna i. Hon (jag har hört att det bara är honan som suger blod) kröp omkring i Idas päls, när jag fick syn på henne.
Jag har lite svårt att förstå mig på fästingar, har inte riktigt kommit underfund med vad för slags funktion de uppfyller. Men jag hoppas att hon har det bra nu, att hon leker kurragömma med sina fästingkompisar i färstinghimmelen. Och kanske, kanske har hon blivit vegetarian eller åtminstone en fästing som inte bär på massa bacillusker.
Det hade varit fint.

Slaaaaaaaaask

Det är sånt där slask ute.
Fast vintern kan vara väldigt fin.
Men just nu vill jag ha vår. Vår och sommar.















Om nu någon liten fin människa läser detta och om denna fina människa vet hur man byter bild på layouten, skulle jag bli väldigt glad om denna/denne någon vill tala om det.

Dylan

Jag skrev ganska mycket igår. Det skulle blivit ett inlägg huruvida det känns att åka till och från Stockholm och lite där emellan bl.a.
Jag tror inte jag ska publicera det. Faktiskt. Kanske. Jag vet inte.
Hur som helst så har jag tillbringat de senaste dagarna hos min faster och hennes man i Stockholmstrakterna. Det är alltid lika härligt att komma dit. Jag älskar min faster. Hon är världens underbaraste.

I måndags kände jag mig extremt tuff, inte bara för att jag åkte tunnelbana alldeles, alldeles själv utan för att jag satt ca 4597 cm från Dylan när han trippade in på scenen i Globen. Eller trippade kanske inte är rätta ordet, men ni förstår själva grejen. Det var rätt...maffigt.





























Ganska imponerande av min lilla pluttkamera.

Stockholm vs. skogen

I Stockholm kan man gå vilse.
I de småländska skogarna kan man gå vilse.
Skillnaden är att i Stockholm finns det skyltar och har man glömt glasögonen eller linserna finns det alltid folk att fråga.
I skogen finns det inga skyltar. I skogen får man fråga myrorna istället.
Och är det nåt som är sant så är det att stockholmska är bra mycket lättare att förstå än myrspråk.

Ur ingenting kommer ingenting och vad skulle vara rätt om ingenting är fel

Jonathan Johansson spelade på Musikhuset i går. Jag släpade med Alle dit. Hon fyller dessutom år idag så GRATTIS!
Jonathan är fantastisk, men han kändes kanske en aning oengagerad eller lite jag-vill-egentligen-inte-vara-här. Fast det klart, han kanske bara hade en dålig dag. Eller så var han lite ledsen för att det inte kom så jättemycket folk. Och hans musik är ju ingen gladpop precis så det är kanske lite av hans stil att nästan se förbannad och sträng ut vissa stunder.
När jag frågade Alle vad hon tyckte sa hon att det var "bättre än death metal och hårdrock i alla fall".
Har man inte lyssnat på Jonathan innan är det kanske lite svårt att gilla det med en gång. Eftersom han sjunger på skånska är det svårt att höra allt.
Recensionen i smålandsposten idag sa att det var fantastiskt om man blundade.
Jag tycker inte att man behövde blunda för att det skulle vara fantastiskt trots att Jonathan kanske inte var på topp.
Det var en fin kväll.
Fortfarande har jag inte fattat varför kameran inte vill spela in längre än 10 sekunder. Jag behöver nån teknisk eller en instuktionsbok. Instruktionsboken har gömt sig. Dessutom blev bilderna helknas och jag är för förkyld för att orka fatta hur man ändrar.

Bordssnurren

Nu ska jag berätta vad som kan hända ibland i skolan, när de flesta elever och troligtvis lärare gått hem.
Ibland kanske någon får för sig att lägga sig på golvet. Bara för att kunna sträcka ut sig ordentligt, ta ett djupt andetag och tänka att det är helg!
Naturligtvis kommer tanken att det kanske är liiiite för smutsigt på golvet eftersom gatorna inte är de smutsfriaste så här års.
Då kommer nästa kvardröjande elev på tanken att man kan ju faktiskt kan lägga sig på ett bord. Med beslutsamma steg tågar denna lilla elev fram och lägger sig på bordet. Och vad sjutton, när man ändå ligger där kan man väl lika gärna ta och snurra några varv. På rygg. På bordet.
Plötsligt hörs steg, steg som talar om att någon kommer.
Nämen är det inte självaste rektorn!
Den bordssnurande eleven flyger upp från bordet, ställer sig upp och ser ut som att det regnar. Bordet som står på en rund fot vajar till lite och skramlar som bara ett bord som blivit utsatt för ett snurrangrepp kan skramla.
Elev 1 som ville lägga sig på golvet sticker då in huvudet i sitt skåp för att dölja skrattattacken som är farligt nära att bubbla upp alldeles för högt.
Sedan, kära vänner, säger eleverna några artiga ord till rektorn och hoppas att det högsta hönset inte la märke till vad ett av skolans bord blivit utsatt för.
Sedan, sedan går eleverna ut och låter skrattet eka mellan de få hus som finns.

Jag vill kunna vara cool

Isabelle har varit här. Vi har bakat, dansat, lekt fjortisar och sjungit falskt. Eller jag har sjungit falskt. Vi har chekat in Norrsveden. Om jag varit cool skulle jag skriva till lite coola saker på ett coolt vis. Men jag är inte bra på att vara cool, så det blir mer coola saker på ett ocoolt vis.

Norrsveden ja. Vi bestämde att vi skulle vara så där coola när han besökte Växjö. Fast när jag försöker vara cool kläcker jag alltid ur mig dumma saker. Så vi skippar den faktan eftersom det kommer att dra ner på coolhetsfaktorn på detta inlägg.

Simon spelade och sjöng och vi ville egentligen hoppa runt, vifta med armarna och leka konsert. Men det känns en aning ocoolt att göra det när man står inne i en skivbutik så där.

Han kunde faktiskt sjungit Jag vill kunna vara cool så hade inte vi behövt känna oss så ensamma. Men Utan ett ord fick ljuda i Tegnérgallerian och den är så fin att jag smäller av. Om jag blir kär i honom och han i mig skulle vi kunna gifta oss när jag blir stor.

Jag brukar klaga på att de flesta här hemma har dålig musiksmak. Men vad har jag för rätt att säga så? Egentligen? Tycka får man ju alltid göra och förmodligen tycker de att jag har dålig musiksmak. Men vem bestämmer vad som är bra musik?

Enligt mig har jag bäst musiksmak.

Simon är äckligt bra. Dessutom blev jag galet imponerad av att människan uttalar mitt efternamn rätt. De som gör det är lätträknade kan jag säga.

Jag tog tre planscher. För mina kära vänner älskar också Simon, de har bara inte kommit på det själva än.

Norrsveden ska alltid se så cool ut, så vi bad honom att göra en grimas, men min kamera är jättedum och jätteseg. Fast det blev ganska coolt i alla fall.

en blanding av sött och salt

Det är min turdag idag enligt horoskopet. Jag har inte märkt av nån speciell tur, men å andra sidan har jag väl inte haft otur heller. Man ska väl ta det där lite med en nypa salt. Fast varför kan man inte lika gärna ta en nypa socker? Eller en nypa timjan? Eller kardemumma? Varför just salt? De är mycket som är konstigt i denna värld.
Som blogglayout t.ex. Det är helknas, lika knas som facebook. Jag har kommit så långt som att ändra om bakrundsfärgen iaf, den såg för äcklig ut. Nästa steg är att byta bild, men Hjärnkoll börjar om exakt 16 minuter och jag måste hinna borsta tänderna, använda tandtråd och gurgla med flour innan. Noggrannhet. Noggrannhet.

Efter skimret, efter snön

Ibland vill man bara lyssna på t.ex. Andreas och gråta, släppa på trycket lite. Men det går aldrig, inte en enda liten tår kan pressas fram. Eller jo, kanske en liten, liten tränger fram. Men det är det enda. Sen är det slut. Det blir aldrig nån hejdlös gråt och skrik. Det blir gråt inombords istället, men det är inte alls lika skönt som riktigt stora krokodiltårar. Undrar om det "finns några karameller som är så sorgliga att man gråter av dem?"

Jag kunde inte hålla mig förra veckan. Det blev lite av ett impulsköp. Men jag ångrar det inte.
Absolut inte. Jag införskaffade Jonathan Johansson skiva.
Gillar man inte skånska innan, så tycker man att det är det finaste man hört när man lyssnat på Jonathan.

Damn! I wish I was a lesbian

Hello saferide var i Växjö i torsdag. Närmare bestämt på Växjö teater. Det var jättebra och jättefint. Så bra och så fint att jag glömde bort min svindel mellan varven. Panter var förband och de var himla käcka de också.
Min kamera förstår jag mig inte alls på, den vill bara filma några ynkliga sekunder. Den tycker nog inte att man ska filma utan tycker förmodligen att man ska njuta av musiken helt och fullt. Det har den faktiskt rätt i för det är mycket svårare att göra det när man filmar. Lägg märke till killen i vita byxor som trummar med foten. Fast det är i princip omöjligt att göra det nu när filmen blev så kort och så liten. Det hördes väldigt väl iaf. Hans stampande alltså. Kajsa verkade smått irriterad över det och Alle störde sig på Annikas ryckande med huvudet. Jag älskade alltihop och överlag verkade även de vara nöjda med kvällen.

Zorro!

När jag var liten lekte jag Zorro. Jag var tuffast i stan, eller byn kanske. Jag brukade ta vår rödbrunsvarta filt och slänga över axlarna. Jag bar även ett slags armband. Mycket möjligt att den kom från ett flingpaket. Det var en dinosaurie på och vinklade man den öppnade den gapet, vinklade man sedan tillbaka den stängde den munnen/käften. Jag tror det var en långhals. Den var himla cool. Mossgrön och fin. När jag väl fått på mig filten och dinosaurien runt handleden var jag redo. Jag flög fram genom korridoren, fram och tillbaka. Mellan varven tog jag sats, hoppade och gled en liten bit och så skrek jag "Zorro, den maskerade väktaren"
Nej just det, jag skrek inte hämnaren. Det fula var att jag inte vågade kolla på Zorro när han kom fram mellan barnprogrammen, det var nog därför jag fick det där med väktare och hämnare om bakfoten.
Men jag var ändå tuffast när jag flög fram genom korridoren.
















(och jag känner mig rätt inspirerad av Norrsveden)

God afton!

Det var ett tag sen jag skrev. Men jag tänker inte säga förlåt. Det är bara de som skriver riktigt bra som får säga förlåt om de inte skrivit på ett tag. Alla andra som säger förlåt låter bara töntiga. Så jag låter det vara.
Men en annan sak jag får göra när jag har blogg, det är att skryta. Det är mer accepterat att skryta på bloggen än ute bland folk känns det som. Så jag ska passa på lite nu.
Jag fick MVG på det muntliga föredraget. Dock inte så konstigt med tanke på vad jag pratade om. Kan Syndicate rag ge nåt annat än MVG? Nä tror inte det va.

Jag har simmat idag. Det var en tjej som jag nästan är helt säker på är med och tränar fotboll. En riktig sån där idrottstjej. Vi kan kalla henne för Svea.
Men, tänkte jag, sjutton att hon ska få simma om mig. Så jag simmade och simmade och simmade. Fort, fort, fort. Fort för att vara jag. Hon låg bakom mig hela tiden. Jag insåg att jag skulle bli tvungen att skynda mig att simma om en dam för att få lite försprång. Damen kallar vi för Gertrud. Bakom mig hade jag en riktig ångvält (en sån där lite läskig herre med simglasögon som ba vrålar fram) och jag förstod att jag skulle bli tvungen att skynda mig på om jag skulle hinna simma om damen innan han kom ifatt mig. Herren kallar vi för Bert-Göran. Så jag tog ett djupt andetag och simmade upp bredvid Gertrud. Men vad bryr sig Bert-Göran om det? Nej han forsätter sitt ångvältande och simmar rakt in i mig. SPLASH.
Och hör jag något litet förlåt eller ursäkta? Nej, Bert-Göran bryr sig inte ett dugg om att han simmat in i en kämpande liten flicka, han bara ångvältar vidare. Tur för honom att han bara slog i mitt en ben. I alla fall simmar jag om Gertrud och hör och häpna, Svea passerar aldrig mig. Jag kände mig lite som en vinnare efter den fyrtionde längden så jag passade på att simma en till. För säkerhets skull, ifall jag missat att räkna någon. Typ en segerlängd. Kanske simmade Svea bara lugnt, men jag kan ju låtsas att hon fick anstränga sig en hel del.
Nu skulle jag kunna skriva lika mycket om pojken i omklädningsrummet, men det har redan blivit lite för mycket här. Pojken kanske får komma med i bdb-världen istället.
Sist men inte minst har det varit ett mycket, mycket fint program ikväll också. Med en mycket, mycket fin man. Jag har fått mycket, mycket konsertabstinens.

Otäcka hot

Igår var jag riktig farlig.
Jag skickade hotsms

"Vill du att jag ska ringa och väcka upp hela huset så att din familj blir aparga och förbjuder dig att träffa mig. Är det det du vill? Va? Prutt på dig."

Ganska skrämmande va? :D

UUUÄÄÄÄHHHHH.

Bajskorv.
Jag hamnade i grupp två och får alltså inte ha föredrag idag.
Bajskorv.
Jag ville så gärna gjort det idag.
Bajskorv.
Jag kopplade på minen "sålt smöret och tappat pengarna".
Det var nog fler som gjorde det och det var inte många som besvarade vår lärares fråga "Om det är något ni undrar, så kommer ni och frågar? Lova det." När ingen svarade frågade hon om vi var ledsna. En del svarade nej och jag svarade mmmmmhmmmmm.
Nu har jag ångest, jag skulle inte visat sålt-smöret-och-tappat-pengarna-minen och jag skulle inte sagt mmmmmmhhmmmmm.
Bajskorv.

(dessutom fattar jag inte hur man ändrar tid och datum här,det blir aldrig rätt)
(bajskorv)

Sockiplast kanske är en underskattad uppfinning?

Ringde min kära vännina och kollega Alle, för att höra hur hennes tandläkarbesök gått innan.
Får höra att lilla tandsingen som skulle dras ut, var en snäll tandsing och gick med på att hoppa ut hur munnen utan större omständigheter. Vi fortsätter att prata om ditt och datt och helt plötsligt hör man henne halvskrika "Linda slå på ettan på teeeeven, synda dig!"
Jag hoppar ur stolen och rusar ut. Till saken hör att jag har sådana här mysstrumpor på mig, såna där extra gosiga. Exakt såna här strumpor kan vara extremt farliga. På vägen mot mitt mål som alltså är teven tappar jag fästet och faller pladask på golvet. AJ. Knäna svider och gör ont, men inte ger jag vika, jag asar mig fram mot teven och trycker på. Sedan vidare mot fjärrkontrollen för att byta kanal. Och där ligger Björn Gustafsson i en bebisvagn med babydräkt och en sån där huvudbonad som bebisar brukar ha. Han är lika rolig som vanligt och jag får mig ett gott skratt. Mina knän svider men det var nog allt värt det faktiskt. En vaning bör ändå utfärdas, spring aldrig med mysstrumpor, använd sockiplast om du ska ut på en språngmarsch!

Nämen godag!

Sådärja, nu har Linda anslutit sig till bloggvärlden. Det känns som att hela världen bloggar egentligen. Det är bloggar om recept, bloggar om politik, bloggar om musik, bloggar om mode. Bloggar hit och bloggar dit. Jag vet inte riktig vad just min blogg kommer handla om. Förmodligen kommer det bli en salig blandning. Tanken är väl att jag ska skriva av mig när jag vill och känner för det. Och när jag har tid.
HAH och här har jag ingen svenskalärare som säger åt mig att jag inte får göra punkt och skriva och efter det. Jag får göra hur många punkter och och som jag vill! OCH.OCH.OCH.OCH.OCH.
Mahaha.
Från det ena till det andra, room above the sun. Varför valde jag det namnet? Jo av den enkla anledningen att namnet är rätt praktiskt. Jag heter det på många andra ställen och så kan jag väl erkänna att jag hade lite dålig fantasi. Förövrigt är det en fin låt, men nej det är inte min favorit. Starcrossed har jag blivit helt insnöad på den senaste tiden förresten. Men jag tror inte att jag har någon absoluta favorit. Fast vem vet, denna lilla blogg kanske får mig att upptäcka just min favorit. Konstigare saker har ju hänt.
Sedär, det här var mitt allra första inlägg och det gick väl ganska hyfsat.

Hejhopp!