Ett utkast

Jag har ett utkast, haft lite dilemma om att låta det vara ett utkast eller publicera skiten. Men jag samlar mitt mod och slänger upp att :)

Ibland brukar jag tänka att jag ska bli en bättre människa. Jag ska hjälpa till mer hemma, jag ska gå ut mer med Ida, jag ska vara snällare, jag ska sluta svära, jag ska definitivt sluta få fnissattacker på lektionerna, jag ska sluta klaga på att det är för varmt eller för kallt och jag ska sluta kalla grannen för katten.
Ibland lyckas jag väldigt bra med en del saker, men ibland drabbas man av det fruktade, avundssjukan. Antingen kommer den smygande eller slår den ner som en smärre bomb. Jag känner mig så äcklig och elak och dum och även fast man oftast inte visar den för alla känner man sig som ett svin. Den finns där som en äckligt illamående klump i halsen och det är inte det trevligaste som finns så att säga. Fast så tänker jag att egentligen är man ju bara människa och de allra flesta är väl avunddsjuka någon gång. Egentligen är avundssjuka en helt naturlig känsla, uppenbarligen är den en del av livet. Kanske kan det till och med vara nyttigt att vara avundssjuk nån gång ibland om man kan hantera det på rätt sätt. Så länge inte avundssjukan gör männsikor elaka är det nog ok. Sedan skulle säkert världen vara finare utan avundssjuka, men man kan ju inte få allt.

Wikipedias beskrivning av avundssjuka:
Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.

Det där låter faktiskt inte så värst lattjo. Men behöver den vara varaktig undrar jag. Nej inte alltid iaf, man kan skärpa till sig och inse att man faktiskt gläds istället för att avundas. Då kan det bli riktigt fint.
Och att vara en gnutta avundssjuk ibland, det är en ju en världslig sak. Egentligen.