Hjärtat

Hjärtat stod på trampolinen. Funderade. Hoppa eller inte hoppa. Någon var plötsligt bakom. "Hoppar du inte får du aldrig veta".
Hjärtat kände en lätt puff i ryggen. Föll. Susade genom luften. Hjärtat gjorde volter och såg helt plötsligt världen med nya ögon. Världen var det finaste den någonsin sett, fast stundtals lite upp och ner.
Vattnet närmade sig fortare och fortare. "Magplask" hann hjärtat tänka. Det blev inget magplask. Istället blev det en mycket fin landning och hjärtat skar genom vattnet som den duktigaste simhopparen. Hjärtat kände alla fjärilarna fladdra runt i den lilla hjärtkroppen, men också något annat.
Trygghet.

Jag säger, apropå ingenting alls, att tack och lov att inte mormor ser och hör mig i skolan. Och tack och lov att det inte var alldeles för mycket personer i kompasshallen idag när den lilla skaran flippade ur i sin iver att vinna mot varandra i gammalt hederligt kortspel. Ja tack och lov. Hade psykologiläraren varit i närheten hade han säkert kommit fram. Han hade kollat in i våra ögon och sagt "Ni är berusade. Stämmer det?"
Och vi hade svarat "Nej vi är inte fulla, fulla på mjölk och mackor kanske, men inte på sprit. Vi försöker bara liva upp den gråa vardagen. Ser du, det är en ganska fin dag idag."