Det var inte igår jag skrev ett inlägg om man säger så, funderat på att sluta blogga. Det blir liksom aldrig tid till det. Men så imorse blev jag helt lyrisk. Andreas, herr Johnson äntrade scenen på Nyhetsmorgon och himmel och pannkaka vad fiiiin den mannen är. Jag må va patetisk, men just nu skiter jag fullständigt i det.
Där satt jag i soffan och hörde en akustisk version av escape och kände hur ögonen blev en aning tårfyllda. Jag är varken gravid eller ska ha mens och jag är nära på att släppa ner en eller två små tårar för kinden. Det är konstigt vad musik kan göra med en.
För övrigt har skolan dragit igång igen och det var med nöd och näppe jag kunde visa upp ett leende för skolbyggnaden. Inte mig emot om lovet varat någon månad till. Fast sånt är ju livet och efter några dagar inser man att man förmodligen kommer klara sig igenom ett läsår till.
Det här är verkligen så fint. Det är så fint. FINT.
Och jag längtar till en riktig feting konsert med hopp och skrik och galenhet. Jag förstår varenda kotte som säger att "musik är livet", för det är det.
mmmmmmmmmmmm så fint vare!!
SvaraRaderaoch våga inte sluta blogga.
Mmmmmm!Vilka köttiga och fylliga läppar! muumms!;p Men var är pungmössan??...
SvaraRadera/du vet vem;)