Jag vill kunna vara cool

Isabelle har varit här. Vi har bakat, dansat, lekt fjortisar och sjungit falskt. Eller jag har sjungit falskt. Vi har chekat in Norrsveden. Om jag varit cool skulle jag skriva till lite coola saker på ett coolt vis. Men jag är inte bra på att vara cool, så det blir mer coola saker på ett ocoolt vis.

Norrsveden ja. Vi bestämde att vi skulle vara så där coola när han besökte Växjö. Fast när jag försöker vara cool kläcker jag alltid ur mig dumma saker. Så vi skippar den faktan eftersom det kommer att dra ner på coolhetsfaktorn på detta inlägg.

Simon spelade och sjöng och vi ville egentligen hoppa runt, vifta med armarna och leka konsert. Men det känns en aning ocoolt att göra det när man står inne i en skivbutik så där.

Han kunde faktiskt sjungit Jag vill kunna vara cool så hade inte vi behövt känna oss så ensamma. Men Utan ett ord fick ljuda i Tegnérgallerian och den är så fin att jag smäller av. Om jag blir kär i honom och han i mig skulle vi kunna gifta oss när jag blir stor.

Jag brukar klaga på att de flesta här hemma har dålig musiksmak. Men vad har jag för rätt att säga så? Egentligen? Tycka får man ju alltid göra och förmodligen tycker de att jag har dålig musiksmak. Men vem bestämmer vad som är bra musik?

Enligt mig har jag bäst musiksmak.

Simon är äckligt bra. Dessutom blev jag galet imponerad av att människan uttalar mitt efternamn rätt. De som gör det är lätträknade kan jag säga.

Jag tog tre planscher. För mina kära vänner älskar också Simon, de har bara inte kommit på det själva än.

Norrsveden ska alltid se så cool ut, så vi bad honom att göra en grimas, men min kamera är jättedum och jätteseg. Fast det blev ganska coolt i alla fall.