Efter skimret, efter snön
Ibland vill man bara lyssna på t.ex. Andreas och gråta, släppa på trycket lite. Men det går aldrig, inte en enda liten tår kan pressas fram. Eller jo, kanske en liten, liten tränger fram. Men det är det enda. Sen är det slut. Det blir aldrig nån hejdlös gråt och skrik. Det blir gråt inombords istället, men det är inte alls lika skönt som riktigt stora krokodiltårar. Undrar om det "finns några karameller som är så sorgliga att man gråter av dem?"Jag kunde inte hålla mig förra veckan. Det blev lite av ett impulsköp. Men jag ångrar det inte. Absolut inte. Jag införskaffade Jonathan Johansson skiva.Gillar man inte skånska innan, så tycker man att det är det finaste man hört när man lyssnat på Jonathan
.
.
Jag vet massa filmer som man kan gråta till, det funkar alltid för mig =)
SvaraRadera/k
Ooooo så är det ofta. Det sämsta är att när det väl kommer tårar är det vid fel tillfälle. Oftast när man är omringad av folk. Lite knepigt.
SvaraRaderaOch Jonathans skiva är så HIMLA HIMLA HIMLA VACKER <333333333333333
Tårar är svåra att tvinga fram, om man inte är skådis såklart;) men oftast kommer det om man INTE tänker på att man vill gråta... man kan liksom inte koppla på tårkanalerna manuellt det sker per automatik, om man lyckas fånga den rätta känslan, för stunden, bara då kommer lätta silvertårar att rulla ner för dina kinder...
SvaraRaderaMmmm, det där var lite djupt, eller hur? Lite likt något som vår kära vän Carl-Einar skulle kunna säga. :)
Ser fram emot att höra Jonathan live;)
Alle Balle