Ur ingenting kommer ingenting och vad skulle vara rätt om ingenting är fel

Jonathan Johansson spelade på Musikhuset i går. Jag släpade med Alle dit. Hon fyller dessutom år idag så GRATTIS!
Jonathan är fantastisk, men han kändes kanske en aning oengagerad eller lite jag-vill-egentligen-inte-vara-här. Fast det klart, han kanske bara hade en dålig dag. Eller så var han lite ledsen för att det inte kom så jättemycket folk. Och hans musik är ju ingen gladpop precis så det är kanske lite av hans stil att nästan se förbannad och sträng ut vissa stunder.
När jag frågade Alle vad hon tyckte sa hon att det var "bättre än death metal och hårdrock i alla fall".
Har man inte lyssnat på Jonathan innan är det kanske lite svårt att gilla det med en gång. Eftersom han sjunger på skånska är det svårt att höra allt.
Recensionen i smålandsposten idag sa att det var fantastiskt om man blundade.
Jag tycker inte att man behövde blunda för att det skulle vara fantastiskt trots att Jonathan kanske inte var på topp.
Det var en fin kväll.
Fortfarande har jag inte fattat varför kameran inte vill spela in längre än 10 sekunder. Jag behöver nån teknisk eller en instuktionsbok. Instruktionsboken har gömt sig. Dessutom blev bilderna helknas och jag är för förkyld för att orka fatta hur man ändrar.