och nyponbuskar, nyponbuskar hela vägen nyponbuskar

Vi har fått virus. Ett virus som sprider sina baskilusker på vår dator. När som helst kan infektionen bli ett faktum och bilder och låtar och texter och program och hemligheter och minnen och ALLT bara RADERAS, FÖRSVINNA. Det finns så mycket i denna lilla mojäng, praktiskt taget så finns mitt liv här och det är egentligen jättekonstigt och jättedumt, men så är det. Jag vågar inteinteinte, vill inteinteinte tänka på om (och framförallt om) bilderna försvinner. Måste börja överföra till skivor, lagra viktiga saker NUNUNU.

I helgen fick jag sniffa lite tunnelbanedoft, trängas med människor, andas den förorenade luften. Stockockockholm. Men ack så fint det kan vara. Allra finast var teburken som inhandlades och största besvikelsen var Vetekatten som var precis som vanligt packat med folk. Att vända där inne och gå gör lite ont. Och Souk, där topshop, mmmmmmmhmm, topshop finns som var helt igenbommat och stängt och och och att behöva åka hem. För fast Stockholm är förorenat och anonymt är det inte det alls och jag tror jag älskar den staden en aning. Som Pippi säger, man måste gå för att kunna komma tillbaka eller som i det här fallet då, åka buss.

Och som jag nämnt tidigare (jag måste nämna det igen) finns det massa fin, vacker, underbar musik. Och det finns så många låtar som jag bara älskarälskarälskar och jag tror att jag hittat en ny, eller en till att älska.