Ett utkast

Jag har ett utkast, haft lite dilemma om att låta det vara ett utkast eller publicera skiten. Men jag samlar mitt mod och slänger upp att :)

Ibland brukar jag tänka att jag ska bli en bättre människa. Jag ska hjälpa till mer hemma, jag ska gå ut mer med Ida, jag ska vara snällare, jag ska sluta svära, jag ska definitivt sluta få fnissattacker på lektionerna, jag ska sluta klaga på att det är för varmt eller för kallt och jag ska sluta kalla grannen för katten.
Ibland lyckas jag väldigt bra med en del saker, men ibland drabbas man av det fruktade, avundssjukan. Antingen kommer den smygande eller slår den ner som en smärre bomb. Jag känner mig så äcklig och elak och dum och även fast man oftast inte visar den för alla känner man sig som ett svin. Den finns där som en äckligt illamående klump i halsen och det är inte det trevligaste som finns så att säga. Fast så tänker jag att egentligen är man ju bara människa och de allra flesta är väl avunddsjuka någon gång. Egentligen är avundssjuka en helt naturlig känsla, uppenbarligen är den en del av livet. Kanske kan det till och med vara nyttigt att vara avundssjuk nån gång ibland om man kan hantera det på rätt sätt. Så länge inte avundssjukan gör männsikor elaka är det nog ok. Sedan skulle säkert världen vara finare utan avundssjuka, men man kan ju inte få allt.

Wikipedias beskrivning av avundssjuka:
Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.

Det där låter faktiskt inte så värst lattjo. Men behöver den vara varaktig undrar jag. Nej inte alltid iaf, man kan skärpa till sig och inse att man faktiskt gläds istället för att avundas. Då kan det bli riktigt fint.
Och att vara en gnutta avundssjuk ibland, det är en ju en världslig sak. Egentligen.

Presentationen

Vi hade europakunskap idag. Vi ska samarbeta med några skolor. Vi fick skriva en presentation idag. En skola i Tyskland, en i Spanien och kanske en i Österrike.
Presentation, skriva vad man lyssnar på för musik.
Jag tänkte och tänkte.

andreas
jennie
simon
jonathan johansson
florence valentin
ingenting
tomas andersson wij
hello saferide
håkan hellström
jakob hellman
joel alme
timo räisänen
lasse lindh
melody club
peter lemarc
kristoffer hedberg
loney dear
winnerbäck
the perishers
ted gärdestad
shout out louds
mando diao
osv

Jag är så himla svensk. Har en känsla av att skolelever i Spanien och Tyskland inte riktigt har koll på vem Jennie Abrahamson. Nu i efterhand kom jag på Billie the vision and the dancers. Mhmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmmm <3<3<3 Svenskt, men de är ju faktiskt närapå vad jag förstått alltså mer kända i spanien än här och har faktiskt konsert i münchen snart. Senare upptäckte jag att jag faktiskt lyssnar en del på utländska musiker också men överlag är det mest svenskt. Vet inte riktigt hur man ska tolka det, kanske att Sverige har en massa fina artister. Och det är ju rätt fint.
Nu ska mina linser plockas ut och tvättas och glasögon sattas på näsroten. God kväll :)

Oh baby please escape with me tonight

Det var inte igår jag skrev ett inlägg om man säger så, funderat på att sluta blogga. Det blir liksom aldrig tid till det. Men så imorse blev jag helt lyrisk. Andreas, herr Johnson äntrade scenen på Nyhetsmorgon och himmel och pannkaka vad fiiiin den mannen är. Jag må va patetisk, men just nu skiter jag fullständigt i det.
Där satt jag i soffan och hörde en akustisk version av escape och kände hur ögonen blev en aning tårfyllda. Jag är varken gravid eller ska ha mens och jag är nära på att släppa ner en eller två små tårar för kinden. Det är konstigt vad musik kan göra med en.

För övrigt har skolan dragit igång igen och det var med nöd och näppe jag kunde visa upp ett leende för skolbyggnaden. Inte mig emot om lovet varat någon månad till. Fast sånt är ju livet och efter några dagar inser man att man förmodligen kommer klara sig igenom ett läsår till.




Det här är verkligen så fint. Det är så fint. FINT.
Och jag längtar till en riktig feting konsert med hopp och skrik och galenhet. Jag förstår varenda kotte som säger att "musik är livet", för det är det.