Slaaaaaaaaask

Det är sånt där slask ute.
Fast vintern kan vara väldigt fin.
Men just nu vill jag ha vår. Vår och sommar.















Om nu någon liten fin människa läser detta och om denna fina människa vet hur man byter bild på layouten, skulle jag bli väldigt glad om denna/denne någon vill tala om det.

Dylan

Jag skrev ganska mycket igår. Det skulle blivit ett inlägg huruvida det känns att åka till och från Stockholm och lite där emellan bl.a.
Jag tror inte jag ska publicera det. Faktiskt. Kanske. Jag vet inte.
Hur som helst så har jag tillbringat de senaste dagarna hos min faster och hennes man i Stockholmstrakterna. Det är alltid lika härligt att komma dit. Jag älskar min faster. Hon är världens underbaraste.

I måndags kände jag mig extremt tuff, inte bara för att jag åkte tunnelbana alldeles, alldeles själv utan för att jag satt ca 4597 cm från Dylan när han trippade in på scenen i Globen. Eller trippade kanske inte är rätta ordet, men ni förstår själva grejen. Det var rätt...maffigt.





























Ganska imponerande av min lilla pluttkamera.

Stockholm vs. skogen

I Stockholm kan man gå vilse.
I de småländska skogarna kan man gå vilse.
Skillnaden är att i Stockholm finns det skyltar och har man glömt glasögonen eller linserna finns det alltid folk att fråga.
I skogen finns det inga skyltar. I skogen får man fråga myrorna istället.
Och är det nåt som är sant så är det att stockholmska är bra mycket lättare att förstå än myrspråk.

Ur ingenting kommer ingenting och vad skulle vara rätt om ingenting är fel

Jonathan Johansson spelade på Musikhuset i går. Jag släpade med Alle dit. Hon fyller dessutom år idag så GRATTIS!
Jonathan är fantastisk, men han kändes kanske en aning oengagerad eller lite jag-vill-egentligen-inte-vara-här. Fast det klart, han kanske bara hade en dålig dag. Eller så var han lite ledsen för att det inte kom så jättemycket folk. Och hans musik är ju ingen gladpop precis så det är kanske lite av hans stil att nästan se förbannad och sträng ut vissa stunder.
När jag frågade Alle vad hon tyckte sa hon att det var "bättre än death metal och hårdrock i alla fall".
Har man inte lyssnat på Jonathan innan är det kanske lite svårt att gilla det med en gång. Eftersom han sjunger på skånska är det svårt att höra allt.
Recensionen i smålandsposten idag sa att det var fantastiskt om man blundade.
Jag tycker inte att man behövde blunda för att det skulle vara fantastiskt trots att Jonathan kanske inte var på topp.
Det var en fin kväll.
Fortfarande har jag inte fattat varför kameran inte vill spela in längre än 10 sekunder. Jag behöver nån teknisk eller en instuktionsbok. Instruktionsboken har gömt sig. Dessutom blev bilderna helknas och jag är för förkyld för att orka fatta hur man ändrar.

Bordssnurren

Nu ska jag berätta vad som kan hända ibland i skolan, när de flesta elever och troligtvis lärare gått hem.
Ibland kanske någon får för sig att lägga sig på golvet. Bara för att kunna sträcka ut sig ordentligt, ta ett djupt andetag och tänka att det är helg!
Naturligtvis kommer tanken att det kanske är liiiite för smutsigt på golvet eftersom gatorna inte är de smutsfriaste så här års.
Då kommer nästa kvardröjande elev på tanken att man kan ju faktiskt kan lägga sig på ett bord. Med beslutsamma steg tågar denna lilla elev fram och lägger sig på bordet. Och vad sjutton, när man ändå ligger där kan man väl lika gärna ta och snurra några varv. På rygg. På bordet.
Plötsligt hörs steg, steg som talar om att någon kommer.
Nämen är det inte självaste rektorn!
Den bordssnurande eleven flyger upp från bordet, ställer sig upp och ser ut som att det regnar. Bordet som står på en rund fot vajar till lite och skramlar som bara ett bord som blivit utsatt för ett snurrangrepp kan skramla.
Elev 1 som ville lägga sig på golvet sticker då in huvudet i sitt skåp för att dölja skrattattacken som är farligt nära att bubbla upp alldeles för högt.
Sedan, kära vänner, säger eleverna några artiga ord till rektorn och hoppas att det högsta hönset inte la märke till vad ett av skolans bord blivit utsatt för.
Sedan, sedan går eleverna ut och låter skrattet eka mellan de få hus som finns.

Jag vill kunna vara cool

Isabelle har varit här. Vi har bakat, dansat, lekt fjortisar och sjungit falskt. Eller jag har sjungit falskt. Vi har chekat in Norrsveden. Om jag varit cool skulle jag skriva till lite coola saker på ett coolt vis. Men jag är inte bra på att vara cool, så det blir mer coola saker på ett ocoolt vis.

Norrsveden ja. Vi bestämde att vi skulle vara så där coola när han besökte Växjö. Fast när jag försöker vara cool kläcker jag alltid ur mig dumma saker. Så vi skippar den faktan eftersom det kommer att dra ner på coolhetsfaktorn på detta inlägg.

Simon spelade och sjöng och vi ville egentligen hoppa runt, vifta med armarna och leka konsert. Men det känns en aning ocoolt att göra det när man står inne i en skivbutik så där.

Han kunde faktiskt sjungit Jag vill kunna vara cool så hade inte vi behövt känna oss så ensamma. Men Utan ett ord fick ljuda i Tegnérgallerian och den är så fin att jag smäller av. Om jag blir kär i honom och han i mig skulle vi kunna gifta oss när jag blir stor.

Jag brukar klaga på att de flesta här hemma har dålig musiksmak. Men vad har jag för rätt att säga så? Egentligen? Tycka får man ju alltid göra och förmodligen tycker de att jag har dålig musiksmak. Men vem bestämmer vad som är bra musik?

Enligt mig har jag bäst musiksmak.

Simon är äckligt bra. Dessutom blev jag galet imponerad av att människan uttalar mitt efternamn rätt. De som gör det är lätträknade kan jag säga.

Jag tog tre planscher. För mina kära vänner älskar också Simon, de har bara inte kommit på det själva än.

Norrsveden ska alltid se så cool ut, så vi bad honom att göra en grimas, men min kamera är jättedum och jätteseg. Fast det blev ganska coolt i alla fall.

en blanding av sött och salt

Det är min turdag idag enligt horoskopet. Jag har inte märkt av nån speciell tur, men å andra sidan har jag väl inte haft otur heller. Man ska väl ta det där lite med en nypa salt. Fast varför kan man inte lika gärna ta en nypa socker? Eller en nypa timjan? Eller kardemumma? Varför just salt? De är mycket som är konstigt i denna värld.
Som blogglayout t.ex. Det är helknas, lika knas som facebook. Jag har kommit så långt som att ändra om bakrundsfärgen iaf, den såg för äcklig ut. Nästa steg är att byta bild, men Hjärnkoll börjar om exakt 16 minuter och jag måste hinna borsta tänderna, använda tandtråd och gurgla med flour innan. Noggrannhet. Noggrannhet.