När snön försvinner är det vi som ligger kvar med listan under armen på alla dem som aldrig sa förlåt

Jag har lyckats bli arg x antal gånger idag. Funderar på att ta ut min ilska på något. Nog om det.

Skulle köpa en skiva idag. Jennies nya skiva. FinaJennieJennie. Skivpojken, eller pojke och pojke, suckade lite och sa att han inte hade beställt den.

"Vi har fått skära ner så mycket...inga som handlar längre"

Och det gjorde ont där bakom revbenen på mig. Inte nog med att mitt älskade Skivlagret gått i konkurs, de andra skivbutikerna halkar också efter. Det är synd och skam och snyftelisnyftsnyft.

Apropå musik. Skulle ut och skogspromenera häromdagen. Ville lyssna på Jonathans skiva OK, ge mig timmarna. Upptäckte till min fasa att min ipod laddat ur sig själv. Som vanligt. Det resulterade i att jag fick plocka upp min mobil med Spotify, och förargligt nog har de inte uppgraderat sig helt. Dock slutade det hela med något positivt, för vad hände när jag sökte på Jonathan Johansson? Jo minsann, en ny låt har släppts. Den är fantastisk.



Jag älskar Jonathan.

.....

Varför spelar de bara sötsliskiga låtar på radion varför har vi en massa sötsliskig äcklig choklad i kylen och vad sjutton gör hjärtat i fönstret?

Allting har sin jämnviktslag

Jag trodde inte att det skulle kännas så. Att det skulle göra så ont. Jag trodde faktiskt inte det.
MEN SKYLL DIG SJÄLV DU TROR JU PÅ KÄRLEK

Ni är vackrast i världen, världen är vackrast i er

Här var det igensnöat. Dags att skotta lite.
Ja det var längesedan jag skrev. Nu tror jag att jag har kommit in i en sån där period igen.
Bloggperiod
Eller det gör jag ganska ofta, men då bara i tankarna. Därför gör jag nu slag i saken och uppdaterar lite. Kanske är det mest för min egen skull. Hur som helst är det musikhjälpen nu. Jag gillar musikhjälpen. Musikhjälpen är fint. Emil Jensen gästade i morse. Han är bra. Många pratar om att han har så fina mellansnack och ja efter jag såg honom i Malmö i augusti kan jag bara hålla med. Många är det som gillar hans brev till försäkringsbolaget. Jag är en av dem.



Sov gott!

bokbokbokmärke

När jag var liten samlade jag på bokmärken.
Om bokmärken vore pengar hade jag nog varit ganska rik.
Lustigt ord det där, bokmärke. Bok-märke. Märke i bok. Bok. Märke.

Förresten, förresten. Tanken slog mig att jag skulle baka scones. Hittade en sida:
Dinkelscones, majsmjölscones, fetaostscones, brunchscones, pepparkaksscones, pizzascones, rågmjölsscones, grahamsscones, havrescones, ost- och olivscones, klassiska scones, fruktscones, chokladscones, blåbärsscones, scones på filmjölk, morotsscones i muffinsform, ostscones, honungsscones med russin, bruna scones.

Goddag beslutsångest!

och nyponbuskar, nyponbuskar hela vägen nyponbuskar

Vi har fått virus. Ett virus som sprider sina baskilusker på vår dator. När som helst kan infektionen bli ett faktum och bilder och låtar och texter och program och hemligheter och minnen och ALLT bara RADERAS, FÖRSVINNA. Det finns så mycket i denna lilla mojäng, praktiskt taget så finns mitt liv här och det är egentligen jättekonstigt och jättedumt, men så är det. Jag vågar inteinteinte, vill inteinteinte tänka på om (och framförallt om) bilderna försvinner. Måste börja överföra till skivor, lagra viktiga saker NUNUNU.

I helgen fick jag sniffa lite tunnelbanedoft, trängas med människor, andas den förorenade luften. Stockockockholm. Men ack så fint det kan vara. Allra finast var teburken som inhandlades och största besvikelsen var Vetekatten som var precis som vanligt packat med folk. Att vända där inne och gå gör lite ont. Och Souk, där topshop, mmmmmmmhmm, topshop finns som var helt igenbommat och stängt och och och att behöva åka hem. För fast Stockholm är förorenat och anonymt är det inte det alls och jag tror jag älskar den staden en aning. Som Pippi säger, man måste gå för att kunna komma tillbaka eller som i det här fallet då, åka buss.

Och som jag nämnt tidigare (jag måste nämna det igen) finns det massa fin, vacker, underbar musik. Och det finns så många låtar som jag bara älskarälskarälskar och jag tror att jag hittat en ny, eller en till att älska.

Ett utkast

Jag har ett utkast, haft lite dilemma om att låta det vara ett utkast eller publicera skiten. Men jag samlar mitt mod och slänger upp att :)

Ibland brukar jag tänka att jag ska bli en bättre människa. Jag ska hjälpa till mer hemma, jag ska gå ut mer med Ida, jag ska vara snällare, jag ska sluta svära, jag ska definitivt sluta få fnissattacker på lektionerna, jag ska sluta klaga på att det är för varmt eller för kallt och jag ska sluta kalla grannen för katten.
Ibland lyckas jag väldigt bra med en del saker, men ibland drabbas man av det fruktade, avundssjukan. Antingen kommer den smygande eller slår den ner som en smärre bomb. Jag känner mig så äcklig och elak och dum och även fast man oftast inte visar den för alla känner man sig som ett svin. Den finns där som en äckligt illamående klump i halsen och det är inte det trevligaste som finns så att säga. Fast så tänker jag att egentligen är man ju bara människa och de allra flesta är väl avunddsjuka någon gång. Egentligen är avundssjuka en helt naturlig känsla, uppenbarligen är den en del av livet. Kanske kan det till och med vara nyttigt att vara avundssjuk nån gång ibland om man kan hantera det på rätt sätt. Så länge inte avundssjukan gör männsikor elaka är det nog ok. Sedan skulle säkert världen vara finare utan avundssjuka, men man kan ju inte få allt.

Wikipedias beskrivning av avundssjuka:
Avundsjuka är en (varaktig) känsla av avund och missunnsamhet. Se även svartsjuka. Normalt rör det sig om områden som innefattar något av följande: pengar, utseende, relationer, talanger och livsstilar.

Det där låter faktiskt inte så värst lattjo. Men behöver den vara varaktig undrar jag. Nej inte alltid iaf, man kan skärpa till sig och inse att man faktiskt gläds istället för att avundas. Då kan det bli riktigt fint.
Och att vara en gnutta avundssjuk ibland, det är en ju en världslig sak. Egentligen.